lördag 12 januari 2013

Orättvist

Till offer åt Molok (här skulle det ha varit en bild om inte Blogger dummat sig)

Om jag förstår det hela rätt tog det Åsa Larsson flera år att skriva den här boken. Då känns det ju lite snopet att jag läser ut den på en dag. Allt detta arbete och all denna (gissar jag) vånda för några timmars underhållning. Vad otacksamt. Men jag kunde inte låta bli.

Det är ingen tvekan om saken. Åsa Larsson är absolut min svenska deckarfavorit. Inte för att intrigerna är så fantastiskt mycket bättre än andras, det är inte med själva deckarhistorien hon fångar mig. Det är miljön, människorna och framför alt djuren. Hon har ett sätt att skildra människors relationer till sina katter och hundar som jag faller pladask för. Som Snorvalpen i den här boken. När han försöker avstyra en obehaglig situation genom att komma framspringande med en fantastiskt rolig kotte att leka med, vill jag bara lägga ifrån mig boken, gå till datorn och googla valpar på nätet.

Och slutjakten... Det var länge sedan jag fick tårar i ögonen av att läsa deckare, men här knöt det sig verkligen i magen. Åsa Larsson är verkligen inte snäll mot sin Rebecka. Eller mot mig. Hoppas, hoppas, hoppas att nästa bok inte tar lika lång tid att skriva.

Inga kommentarer: