Avklätt

Kan man hata och förakta sina kunder utan att till slut få låga tankar om den vara man säljer? Jag vet fortfarande inte efter att ha läst den här boken. Men jag är i alla fall ganska övertygad om att strippande inte är någon hälsoresa för psyket och den egna självbilden.

Annelie Babitz har tydligen arbetat som strippa under perioder och här beskriver hon miljön på klubben K i Göteborg och sina kompisar där. På baksidan står det att det är ett både humoristiskt och tragiskt porträtt av kvinnor som under en tid förenas i systerskap, kärlek och lojalitet. Fan vet, jag har svårt att se det humoristiska. För det är inte mycket som verkar kul. Det är mest tårar. Droger, självskadebeteenden, anabola, helt omöjliga relationer och så shopping förstås. Babitz tar aldrig droger, hennes pengar går till svindyra handväskor och kläder som ofta blir hängande oanvända i garderoben.

Boken börjar med en redovisning av hur det har gått för några av alla personer som figurerar i boken. Någon blev frisör, en annan psykolog, några blev personliga tränare, flygvärdinnor, nagelskrulptriser och någon kom in på läkarlinjen. Och det låter ju bra. Om de också mår bra så är det ännu bättre, men det får man aldrig veta.

Jag gissar att få utav de män som gillar att gå på strippklubbar kommer att läsa den här boken. Det är synd. Fast det är klart, masochisterna som vill bli piskade och ber någon kräkas ned i deras öppna mun kanske faktiskt skulle njuta av föraktet.