Allt är Liv Strömquists fel

Det gick väl så där med mitt biblioteksbesök... Men det är inte mitt fel. Jag skyller på Liv Strömquist. Eller kanske på den bibliotekarie som tyckte att det var en bra idé att ställa boken Ja till Liv! där jag kunde se den. Karaktär är helt enkelt inte mitt starkaste personlighetsdrag.

Sedan var det ju ändå kört. En liten klapp på axeln tycker jag ändå att jag är värd som lyckades komma därifrån med bara fyra böcker. Närapå ett rekord.

Liv är för övrigt min nya idol. Igen. Det blir hon ungefär varje gång jag kommer på att hon finns. Roligast är jämförelsen mellan små barn och kristdemokrater. Eller kanske tjejkvällen i tredje riket, eller... äh, det är kul helt enkelt.