onsdag 11 maj 2011

Jag gillar

Jag läste någonstans att Barbara Ehrenreich är en av USAs mest hatade författare. Kanske är det inte så konstigt. I de böcker jag har läst av henne sågar hon den amerikanska drömmen vid fotknölarna. Här slaktar hon den fullständigt.

Vill man tro att universum är en god plats som vill ge oss det vi önskar, så bör man undvika att läsa Gilla läget. För här drar Ehrenreich undan mattan för vartenda argument som talar för att det skulle vara positivt att tänka positivt.

Ett positivt tänkande påverkar inte chansen att överleva en svår sjukdom! Trist kanske, men säkert också en tröst för alla som inte kan låta bli att vara rädda, tvivla och känna sig orättvist drabbade. Det gör inget. Det är ok. Dina känslor påverkar inte din chans att tillfriskna.

Jag kommer på mig själv att sitta och nicka instämmande gång på gång under läsningen. Mycket känner jag igen, men annat är nytt. Hur positivismen utvecklades som ett uppror mot den stränga kalvinismen var nytt för mig. Men bytet verkar inte ha gett riktigt den utdelning man kunnat hoppas. Istället för att ständigt vaka över sitt inre på jakt efter synd, letar nutidens människor i sitt inre efter negativa tankar som hindrar dem från att nå sin fulla potential. Istället för att ändra samhället ska man ändra sig själv. För vem behöver ett fungerande sjukvårdssystem när det bara är negativa människor som drabbas av sjukdom?

Den här boken skulle jag vilja stoppa i händerna på varenda människa som någonsin sneglat åt The Secret!

2 kommentarer:

Fru E sa...

Jag har läst drygt halva. Jag har läst Barbara Ehrenreichs Barskrapad, som jag tyckte var fantastisk! Den här är inte lika fängslande, tycker jag. Hennes grundpoäng håller jag helt med om, men jag tycker att det är väl mycket lösryckta citat för att belägga det. Det gör det svårt för läsaren att bilda sig sin egen uppfattning.

Pi sa...

Jag håller med dig. Barskrapad är bättre. Den här boken känns inte lika sammanhållen och är på sina ställen lite trög. Men som sagt, grundtanken är klockren. Bara tanken på att glädje-gurus uppmanar människor att inte läsa tidningar eller se på nyheter är ju fruktansvärt skrämmande. Tror de ens själva på den tanken?