Tyvärr innehåller den här boken alldeles för få och för sparsamma fallbeskrivningar för att jag ska bli riktigt nöjd. Vissa delar är för teoretiska och andra för filosofiskt funderande för att jag ska få ut något av läsningen.
Men det finns ljuspunkter. Om man nu kan kalla beskrivningar av människor med hjärnskador för det? Känns ju lite osmakligt, faktiskt. Men ur mitt läsarperspektiv så är det ändå sant.
En sådan är berättelsen om Judy som vaknar efter en eftermiddagslur och har förlorat minnet av de senaste 23 åren av sitt liv. Hon känner inte igen den man hon levt med de senaste 18 åren men har å andra sidan också blivit av med alla bittra minnen av sin skilsmässa. Dottern som nyss var en liten flicka har blivit en vuxen kvinna.
Det hoppingivande är att hennes liv ändå fungerar. Livet går vidare tillsammans med den där gråhårige främlingen och Judy är idag mormor. Tydligen har vi människor förbluffande lätt att anpassa oss till nya omständigheter. Eller som Paul Broks skriver:
"Om du en dag skulle vakna upp och upptäcka att du förvandlats till en jättestor insekt är det mycket sannolikt att du helt enkelt skulle stiga upp och fortsätta med ditt nya liv."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar