Vad är grejen med Bosch?

Jag har aldrig fattat Connellys storhet. Eller tjusningen med Harry Bosch. Att jag lånade Fällan ändå beror mer på det magra utbudet i ljudbokshyllan än någon direkt läslust. För även en halvdan deckare gör städning till en mer uthärdlig sysselsättning.

Jag har för mig att Poeten var en bok som alla skulle läsa när den kom. Jag var inte så imponerad då och jag blir inte direkt hänförd nu när Poeten dyker upp igen. Trots att han mördar mängder av människor och lägger ut det ena avancerade spåret efter det andra. Det blir bara en dussindeckare. Varken bättre eller sämre än hundratals andra.

Harry Bosch är som vanligt. Tuff utan att ha ett uns av den charm som gör att jag förlåter Lehanes figurer i stort sett vilka underliga beteenden som helst. Harry gör mig bara irriterad.
Som detta: När den FBI-agent som Harry samarbetar med lyckas förstöra allt bevismaterial genom att gå rätt in i en fälla trots att han varnar henne upprepade gånger - vad gör Harry då? Skäller han ut henne? Nej. Vägrar han att ha något med henne att göra? Nej. Så klart inte! Han ligger med henne! Jomenvisst. Hon har precis sabbat hela utredningen genom att göra precis tvärt emot vad han säger till henne. Men han blir inte förbannad alls. Nix.

Som tur är minns Harry något han såg på ett kvitto innan bevismaterialet förstördes och löser fallet ändå. Och sådant kan jag som sagt faktiskt bara förlåta Lehane.