Den allra största behållningen av boken fick jag i en krönika om läsning. Där hittade jag meningen som jag uppenbarligen har letat efter i hela mitt liv.
"Jag läser som en get äter: allt."
För det är ju precis så det är. Jag läser allt. Mjölkpaket såväl som böcker. Och alla sorters böcker. Även om jag de senaste åren ägnat mest tid åt lättsmält underhållning så skulle jag förtvina av tristess om jag inte då och då slängde in något mer krävande.
Nu läste jag ju förstås boken på ett sätt som inte alls gjorde den rättvisa. Samlingar ska man läsa några stycken i taget. Men det gjorde jag förstås inte. Istället läste jag hela boken i två sittningar och kände mig sedan som om jag hade tryckt i mig en alldeles för stor påse godis.
Innan jag förläste mig så hade jag i alla fall kul. Så kul att jag började skratta pinsamt högt på spårvagnen.
Tidigare har jag läst Fettpaniken av Marie Carlsson. En riktigt bra fackbok om myter och fakta omkring vikt och hälsa som faktiskt gav mig flera tankeställare. Att både Brad Pitt och George Clooney är överviktiga enligt det nya sättet att beräkna BMI kanske säger en del om hur mycket sanning det ligger i tidigare års hotfulla rubriker om fetmaepedemier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar