Flera bloggare har rekommenderat Stuart MacBride så när jag var på biblioteket sist letade jag efter namnet i hyllorna. Och det fanns en inne i den engelska hyllan.
En tunn. Med jättestora bokstäver.
Eftersom jag hade bråttom så högg jag den i alla fall. Varför inte? Det kostar ju inget. Älska biblioteket!
Väl hemma tittade jag lite närmare på Sawbones. Det var tydligen en bok skriven för människor som läser på en 8-årings nivå. Ooookey?! Meningen är alltså att skapa läsvärda historier även för vuxna med lässvårigheter. Det är ju en väldigt bra idé. Frågan var ju förstås om det även kunde fungera för vuxna utan dyslexi?
Och visst funkade det! Enormt högt tempo, ultravåld och rent chockerande brutalitet var ju absolut inte vad jag hade väntat mig. Men det var vad som levererades. Med ett himla gott humör. Ibland kan man känna att en författare har roligt när han skriver och det tror jag att MacBride hade här.
Smart nog har allt polisarbete lämnats åt sidan. I stället får man följa tre maffiamedlemmars jakt på den seriemördare som av en ren slump har kidnappat deras boss 16-åriga dotter. En riktigt dålig slump för både seriemördaren och alla personer som kan tänkas sitta på någon som helst information.
Några spårvagnsresor räckte boken till i alla fall. Och nu är jag ganska nyfiken på vad MacBride kan åstadkomma när han får breda ut sig och använda vilka ord han vill. Är det någon som har läst och kan tipsa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar