Jag har blivit för gammal för att läsa en hel dag! Hjälp! Vad är det då för mening med livet? Ska jag behöva läsa i små portioner om ett femtiotal sidor åt gången? Detta är slutet på världen som jag känner den... eller en allvarlig vink om att jag ska skaffa glasögon. Något är det.
Vad kan passa bättre än läsning en halvmulen dag då man lämpligt nog känner sig lite krasslig och faktiskt inte har en enda sak som måste göras? Ingenting, om ni frågar mig. Alltså ägnade jag en dag åt att läsa
En förtjusande man av Marian Keyes. Den är lång. 734 sidor, för att vara exakt. Och det är tydligen för mycket för mina ögon, för när jag hade läst ut den kunde jag inte fokusera blicken någon annanstans än på mitt normala läsavstånd cirka 35 centimeter från näsan. Allt annat var ett suddigt blurr. Mycket besvärande och aningen livsfarligt när jag skulle gå ut och handla. TV-tittande var bara att glömma - jag kunde varken se bilden eller läsa textremsan.
En natts sömn fungerade, tack och lov, som omstart för ögonen. Men ändå, mycket skrämmande. Och ska jag bli halvblind av hetsläsning så finns det ju bättre böcker att offra synen på, minst sagt. För Keyes är... tja... Keyes. Alltså lite allvar i form av alkoholism och kvinnomisshandel och lite humor med hjälp av transor och charmiga byorginal. Fast så värst kul blir det tyvärr aldrig. Och det allvar som borde kännas i magen blir lite bortslarvat. Det enda jag kommer att minnas av den här boken nästa vecka är alkoholisten Marnies jobbångest och lögner när hon dag efter dag misslyckas med att få iväg ett viktigt brev. Allt annat har redan börjat blekna.
Själv ska jag idag försöka lämna tillbaka ett gäng biblioteksböcker utan att låna på mig fler böcker. Oddsen för att jag ska lyckas med det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar