Skräck- och deckarsommar

Jag är lite kär i John Ajvide Lindqvist. Det är oundvikligt. Mannen skriver ju förord, precis som Stephen King. Jag älskar att läsa förord där författaren berättar om de olika novellerna och texterna. Eller om något annat. Som varför de skriver noveller, eller vad de tycker om broccoli - jag är inte så noga. Så länge de skriver förord så sitter jag och tindrar lite i min fåtölj.

Det fanns en hel del kul texter här. Titelnovellen förstås, men jag gillade också texterna om trolleri, kanske just för att jag råkar känna flera killar (nåja, män, karlar, gubbar) som trollar och rör sig på samma konvent och i samma sorts klubbar.

Nu blev jag ju dessutom tvungen att låna I am Legend efter Ajvides totala sågning av Wahlströms katastrofala behandling av boken. Som av någon helt oförklarlig anledning döpts till Varulvarnas natt och tydligen fått sitt slut kapat.

Jag hade inte direkt några förväntningar på Svenska kulter. Flera bokbloggare har varit lite halvljumma när de skrivit om den och tyckt att Samlade svenska kulter fungerar mycket bättre. Så jag blev positivt överraskad när jag hade riktigt kul mest hela tiden.

Bäst tycker jag om Mormors resa. Det är sällan perpektivet i skräcknoveller överraskar mig, men det här kändes nytt och fräscht. Att följa vad-de-nu-kan-vara på en bilresa genom Europa och känna deras frustration och förvirring inför mänskliga påfund som gränser, bensinstationer och pengar var kul. Och mormor var läskig. Jag gissar att hon inte har förkläde och bakar kanelbullar. Mormödrar som måste få stryk med en planka för att inte äta upp sina medpassagerare bakar antagligen inte bullar.

Och så en ljudbok till. Det roligaste med Själakistan är miljöerna. Här rör sig människorna på platser jag känner till. Även om jag inte besökt Marstrand på många år så känner jag ändå igen mig. Lägger man sedan till lite Göteborgsadresser, avhuggna huvuden, häxprocesser, bödelssvärd och stegelhjul kan man ju inte gärna misslyckas.

Helt ok sommarlyssning. Inget som stannar i hjärnan direkt, men å andra sidan, hur många deckare gör egentligen det?