Miljön. Trakten kring Kiruna känns faktiskt minst lika exotisk som alla de engelska och amerikanska miljöer där de flesta deckare jag läser utspelar sig. Våra norrländska jaktlag verkar dessutom vara lika fullproppade av udda figurer som husvagnarna i de amerikanska träskmarkerna.
Vardagslivet. Jag både gillar och känner igen mig i hur Anna-Maria Mella funderar över hur andra hinner med städningen och hur hon låter bli att be sin man att sätta igång med att städa under tiden hon är borta för att slippa bli förbannad när hon kommer hem och upptäcker att han inte har gjort det. Jag gillar att en polis inte skan sluta fundera över vart hans katt har tagit vägen. Sedan gillar jag Katarina Ewerlöf som uppläsare också. Då kan det ju inte bli annat än lyckat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar