Ibland tror jag att jag skulle kunna utvecklas till att bli så insnöad själv. Fast på romarriket då, alltså. Peta in en plymhjälm, eller ett romerskt standar på omslaget så läser jag. Helt opraktiskt. Det hade ju varit mycket bättre om jag hade gillat historia när jag gick i skolan, då hade jag åtminstone kunnat få vettiga betyg i det. Men nu? Ingen nytta alls.
Jag tror egentligen inte att jag lär mig något direkt heller. I stället använder jag dem ungefär som fantasyböcker. Romarriket blir en bekväm värld att försvinna in i, där ingenting riktigt berör på allvar. Legionär eller hob kan kvitta. Ge mig ett äventyr så är jag nöjd.
Legionären bjuder inte på någon vidare historia. Det händer helt enkelt inte så förfärligt mycket. Den boklärde, frigivne slaven Cato kommer som rekryt till andra legionen där han genom sina kontakter med kejsaren blir utsedd till optio. Legionen tågar så småningom iväg mot det mystiska Britanien. Strider, lömska planer, förräderi mot kejsaren, myterier och krigsfångar - allt man kan vänta sig finns på plats. Det blir aldrig speciellt spännande, men aldrig riktigt tråkigt heller. Åtminstone inte för en sådan som jag, som njuter av att läsa om hur man organiserar ett tältläger. Nu väntar jag bara på att jag ska börja intressera mig för högstadiekemi också. Det vore ju på tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar