Änglar, demoner och google

Jag gillade inte Angelology, men idén med änglar istället för de gamla vanliga vampyrerna kändes ju lite kul. Så när jag hittade den här boken stiligt uppställd i bibliotekshyllan högg jag direkt. En roman "i den blodiga skärningspunkten mellan fantasy, skräck och socialrealism" lät ju nästan för bra för att vara sant.

Och det var det ju på sätt och vis. Åtminstone som skräck betraktat, för otäckt var det inte direkt. Däremot var boken på sina ställen mycket roligare än jag hade förväntat mig av genrebeskrivningen. Å andra sidan tycker jag att Lars Norén är en himla festlig dramatiker också, så andra läsare kanske ryser åt helt andra saker än jag. Själv hade jag i alla fall kul när jag läste om Limbo som en plats där vädret aldrig någonsin är lagom. (Vilket känns sorgligt välbekant för alla göteborgare.) Här finns ocksp himmelska konvent som skulle kunna platsa på vilken new age-mässa som helst där, med ljusdieter, peppande föreläsningar och cupider som delat ut presentreklam för sina love-bombing-kurser. Kanske inte riktigt vad man hade väntat sig av livet efter döden?

Historien börjar med att Susanne upptäcker att hon är död och att livet efter detta kanske inte är så enkelt eller förutbestämt som man kanske kunnat tro. Med hjälp av sin syster och hennes nya kompis Sebastian får hon en chans att både fly demoner och sitt öde.

Sällan har jag googlat så mycket när jag har läst en bok. Normalt betyder fantasy att man kan luta sig bekvämt tillbaka och lita på att författaren har hittat på det mesta. Men här är det så mycket ord och begrepp som jag vagt känner igen utan att riktigt kunna lita på jag vet vad det egentligen handlar om. Därför har wikipedia bland annat fått berätta för mig om; livets träd, kliffotiska världar, ärkeänglar, Metatron, kabbalism och Daath.

Jag är fortfarande inte övertygad om att änglar är de nya vampyrerna.