Jag hör absolut inte till dem som kräver
verklighetsförankring i den litteratur jag läser. Att en bok är baserad på en
verklig händelse är ett varningstecken, inte en kvalitetsstämpel, för mig.
Verkligheten är överskattad, om ni frågar mig.
Så bring on vampyrer, älvor, hober och änglar. Jag gillar.
Troll? Jamen okejrå…
Rov av S. J. Bolton har en av de mest tillkrånglade och
osannolika intriger hag har läst på länge. Här hittas mördade kvinnor nedgrävda
i torvmossar, trots att de dött en helt naturlig död långt tidigare. Vi har
illegala adoptioner, konspirationer, lokala legender, skumma läkare och, ja,
troll kanske.
Fint som snus. Inga problem med det. Att boken utspelar sig
på Shetlandsöarna gör det hela ännu bättre. Vindpinande öar är ju mumma som
deckarmiljö. Men. Så kommer detaljen som raserar allt. En felöversättning
antagligen. Huvudpersonen är ute och rider när hennes häst plötsligt börjar
konstra. Då tar hon ett rejält tag i TÖMMARNA. Vad gjorde hon sa du? Den där meningen måste ju få varenda tjej som någonsin hängt
i ett stall att rygga baklänges. Det heter tyglar! Tömmar har man när man kör.
Och där faller allt. Hur ska jag kunna tro på
trollkonspirationer när det finns så uppenbara fel i boken? Va?
Jo, jag är fullständigt medveten om att jag är löjlig och
helt oresonlig. Men det hjälper inte.
Om jag läser Bolton igen får det bli på engelska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar